kottenliv

Huset känns som en sjukstuga och Ipremen är snart slut, har bara två kvar. Lite trist är det att familjen mår pyton. Blir liksom lite "sjukstämmning" här hemma. Till sist sa mannen till mig att åka iväg lite...jag var lite för understimulerad, lite adhd varning över mig med andra ord. Fanns inte sådan diagnos när jag var barn, för om det hade funnist tror jag att den hade varit klockren.

Så jag körde upp till Hässleholm...drack te hos dotter nr 2.. .. tittade på råttfröknarna när de letade godsaker...och for sen till Maxi och inhandling av middagsmat. Blev en mysig dag, alltid lika roligt att träffa dottern och Plutt, och roligare att handla när man inte är ensam. Dottern handlade in en massa godsaker eftersom kompisen Petter kommer hem till henne...många mil har skillt dem åt nu i fyra månader.

Vet inte vad jag ska göra till middag. Eftersom det är söndag så var utbudet mer beränsat. Jag köpte:

 
Troligtvis slänger jag in korven i ugnen med lök, ost och tomatsås, koker potatisen och mosar den...alltid gott med riktigt potatismos. Jo minsann så gör jag..

.

Nu är Kotten klar för lite sköna helger på Österlen. Det är dit vi brukar bege oss på helgerna.


Sittplatsen med köket där bak.



Och här framme sitter vi när vi kör.

.

Idag har jag farit som en skottspole tvärsöver Skåne. Började i Klippan sen Lund för att avsluta med Knislinge. En tur på ca 30 mil. Men det var det värt för troligtvis är ett lönebidrag i hamn plus en ny bra praktikplats. Inte illa pinkat.
Som vanligt (nuförtiden) har jag också varit i stallet och skött om hästarna tillsammans med dotter nr 1. En liten incident hände och jag vet att dottern plågar sig just nu. Varför är vi människor så duktiga på att vara mindre snälla om oss själva? Ja herregud jag kan ju kanske börja med att undra över varför vi inte är snälla mot varandra.
Vi håller på och lyfter på Lukas ben och har problem med det vänstra bakre benet. Lukas lägger hela sin tyngd på dottern och hon får hålla på länge innan det lyckas. Mycket viktigt, naturligtvis, han blir ju inte mindre tung och det måste fungera. Och det kommer att gå, det är jag övertygad om, tjejen är duktig och välutbildad på det hon håller på med. Hippolog och snart färdig gymnasielärare inom häst. Kan ju inte bli bättre.

Vi fixar det..

Livet ger en törnar min kära dotter nr 2, men det är bara att ge tillbaka,
en fet uppercut mitt i solarplexus. You go girl



Bilden stal jag på din blogg, fotografen som tagit bilden är du själv.

Idag är jag inte jätteglad. Besviken är nog rätt ord för det jag känner.
Alla känslor har ett berättigande men att uppleva besvikelse
är en trist och energifattigt.
Dotter nr 2 hoppades på ett "fast jobb" tisdagar och torsdagar,
men det sket sig, vilket är lite konstigt för den förhandsinformation som
varit har tytt på motsatsen.
För mig är det självklart att hjälpa ungdomar till bra jobb eller annat
men så är det nog inte för alla. Har lagt ett gott ord för andra
ungdomar så att de fått jobb och tanken att om man gör gott så får man
gott tillbaka gäller kanske inte för mig. I varje fall känns det så nu......



Men men, vi klarar av detta också. Huvudsaken är ju att vi mår bra och
älskar varandra. Det är det viktigaste...eller hur....snart fredag...(nästan)

.

Jag överlevde huvudstadsbesöket....jippi
Kom på rätt tunnelbanespår..blått mot Akalla,
avstigning på Solna center...(ser ni vad jag kan, hi hi)
Styrelsemötet gick bra, beslöt att hemsidan ska fixas
upp eftersom den är lite tråkig (....läs skittråkig) och
det föll på mig att göra ett förslag. Lysande eftersom
det  är något som jag inte behärskar HJÄLP. Komvux
och webdesign behövs....eller kotten nr 2 med pluttmågen.
På tal om kotten nr 2, hennes inlägg i sin blogg angående
gaygalan gör en moders genushjärta varm och stort.

Nu ska jag kolla runt, se vad ni har haft för er

Söt va????

En sammanfattning av 2007 blir det inte på denna bloggen.
I 16 år arbetade jag på ett behandlingshem med ungdomar med sk dubbeldiagnos, både en psykisk sjukdom samt ett missbruk.
För att vi inte skulle blanda ihop vad som var vårt och vad som var klientens gick vi alla i egenterapi. I sju år har jag arbetat med mig själv, bland annat gick jag varannan fredag i tre års tid hos Elise i Köpenhamn. Hon talade med mig om vårt "pärlhalsband", att alla goda minnen sitter i ett tänkt halsband och att vi på detta sättet alltid har dem med oss.
Detta året har på vissa sätt varit ett riktigt skitår, men trots detta finns det nya pärlor på mitt band. En pärla är min och makens semester på ön Krk i somras, varmt och härligt, faktiskt lite väl varmt.
Båda döttrarna har köpt varsin fin lägenhet. Maken och jag har då på detta sätt fått lite mer tid för oss själva. Min Afrodite har fött en hingst, Lukas av Åbarp, som vi ska vinna elitloppet med (sikta alltid högt).
Sen har det ju naturligtvis hänt saker som inte varit så kul men det behåller jag för mig själv.

Nyårslöften håller jag sällan, därför ligger jag lågt med detta. Ett löfte däremot tänker jag ge: jag ska bli bättre på att kommentera de bloggar som jag är inne på. Och det gäller alla bloggar.

Önskar er alla ett gott slut och tänder ett ljus för er alla

Här är först en bild på vår älskade "kotten".



Som ni ser så finns det inte en snöflinga här i Skåne.
Sen en bild på vårt hus, Åbarp.



Tagna idag på nyårsafton, konstigt med tanke på årstiden.

Imorgon blir min lilla tjej 20 år.
Skickar en stor kram till dig.

Återigen söndagskväll.

Helgen har varit skön och god, lammsteken smakade Grekland och rödvinet medelhavet.
Hästarna är på plats och maken har har blivit befodrad till förste stalldräng. Tydligen fixar han det utmärkt vilket gläder en fegis hjärta (mitt alltså).

Tyvärr blev det lite smolk i bägaren under em och återigen blev min lilla fina tjej nitad. Man kan verkligen undra varför??? Jag tycker att det som har hänt under hösten med den goa tjejen är helt fantastiskt. Från att ha deklarerat att hon inte ska flytta ifrån Åbarp förrän hon är 34 till att faktiskt bo själv tillsammans med hennes nya vänner M&M. Hennes fina lilla lya är välkomnande och mysig.

Men tjejen, vi vet att du är bäst även om vi ibland kallar dig för Kajsakattastrof

Kram

Maken och jag har en passion ihop (nej det blir inte snuskigt nu), vi älskar nämligen att åka runt i vår husbil som heter just KOTTEN.
Det är en tysk husbil av märket Hymer, helintegrerad och verkligen en fantastisk bil.
Namnet kommer ifrån tiden då vi var campare runtom i europa och maken kallade oss kottfamiljen. Sen dess har det följt med oss genom våra äventyr.
I somras var maken och jag i Baska på ön Krk i Kroatien. Hade tänkt vara där i tre veckor men gav upp efter två och en halv på grund av värmen. Vi hade då nästan 40 i skuggan, men å andra sidan var det 28 i vattnet.
Hade då tänkt puttra hemåt i långsam takt, men så blev det inte, men skit händer.
Men nästa sommar är det vi som åker till samma ställe igen och jag längtar redan......
Men vill ändå inte att det ska bli sommar nu för jag bara älskar snö och jul. Vill, vill, vill, vill verkligen ha en vit jul.

Om det nu skulle visa sig att någon läser detta......