Tänk att leva sitt livs skräck
Alla föräldrar som jag känner har detta som sitt absolut värsta chenario,
att något ska hända ens kottar.
Glömmer aldrig tiden som följde då Helene försvann från Hörby, tror det
var 1989 och vi kom hem ifrån en vinter i spanien. Det hus som vi skulle
flytta in i var inte ens påbörjat och vi flyttade till något som heter Frostavallen
och som drevs av friluftsfrämjandet. Varje gång jag var ute och gick tyckte jag
mig höra skrik, naturligtvis var det bara djurskrik men men i min fantasi var
det Helens röst. Hu va hemskt det var. Mina egna barn var just då 1 och 6 år
gamla och känslan av att det lika gärna kunde varit en av dom fanns, säkert
även i de flesta mammor just då.
Finns det en gud så för sjutton...vaka över tjejen och låt henne vara vid liv.
Mina tankar finns hos familjen och vännerna.
Och min ilska finns hos den som eventuellt gjort henne illa. Jag kan personligen
gärna ge dig ditt straff. Inga problem med det...nope
.
Kan inte annat än o hålla med. Hoppas att Gud fader vakar över den lille stackaren. Minns oxå Helene i Hörby, bodde i Malmö då o trodde att man såg Helene i varenda mörk van som kom körandes.
Vi hoppas o håller tummarna.
Kram på dig o tänker på familjen i denna svåra outhärdliga stund. Christel
Ja, man lider verkligen med familjen. Absolut värsta mardrömmen. Man får verkligen be till högre makter.
Det är så hemskt att jag nästan inte kan andas....
Måste vara fruktansvärt för alla anhöriga...
Tänker på dom hela tiden...
Kram
Margaretha
Man kan nästan inte tänka på det utan att få tårar i ögonen, jag har barnbarn i den åldern. OOOOh hemska tanke. Jag önskar av hela mitt hjärta att hon kommer välbehållen hem.
Ja, det är fruktansvärt det som hänt, och ovissheten måste vara obeskrivligt hemsk....
